Sofia Skoglund

Baksidor med att befinna sig 1357 kilometer från familjen

2012-02-08T10:26:00.002+01:00

Det finns stunder i livet då jag bara vill vara hemma hos min familj. Som jag har skrivit tidigare så har min mormor cancer. Den senaste veckan har läget försämrats avsevärt och hon har flyttat hemifrån, in på hospice.

Jag får rapporter hemifrån och nästan varje gång börjar jag gråta. Det är fantastiskt att Skype finns, så jag kan se mamma och pappa när de berättar om allt som händer. Samtidigt gör det så fruktansvärt ont att sitta bakom en datorskärm, med tårar som rinner ner för kinderna och se mina föräldrar men inte kunna omslutas i deras famnar.

Vi är en stark familj. En familj som håller ihop i vått och torrt. Jag älskar er. Allihopa. Nu kämpar vi. Slåss mot cancer. Det känns som att leta efter en nål i en höstack, men vetskapen om att nålen inte finns.

A perfect day

2012-02-05T20:57:00.009+01:00

Jag känner mig riktigt bortskämd. Klev upp innan tuppen, drog på mig skidkläder och pjäxor och tog spårvagnen till stationen. Ett par timmar senare stod jag under en klarblå himmel och en gassande sol uppe i alperna. Nu blossar kinderna och fötterna jublar efter befrielsen från tretton timmar i pjäxor. Nytt höjdrekord för mig, en topp på 2865 meter över havet. Bilderna berättar resten.

Living life at the top

2012-02-04T21:47:00.001+01:00

Redo för uppstigning 05.15 för att ta tåget till en alptopp.

Årets första semla

2012-02-04T18:07:00.004+01:00

Idag har jag bakat mina första släta bullar. De skulle användas till ett gäng glada juniorer, som skulle göra semlor. När ingen junior dök upp så mumsade jag, den andra ledaren och prästen på semlorna istället. Jag älskar semlor. Det ska vara massor av florsocker, fullproppat med mandelmassa och kladdigt av grädde. Egentligen tycker jag att det är för tidigt för att ha semmelpremiär, jag brukar försöka hålla mig till fettisdagen, eller åtminstone den veckan då denna speciella tisdag infaller. Men men...

Vi gjorde egen mandelmassa, så mycket godare än den man köper. Blanda bara krossad mandel, socker och vispad grädde. Smakar så mycket mer äkta vara.

Dagens tiotusen rosor går till kvinnan i pannband och solbrillor

2012-02-03T15:32:00.003+01:00

Passade en liten tre-och-ett-halvt-åring idag. Vi gick en sväng på stan innan jag bestämde mig för att gå hela vägen till hennes mamma och lämna henne. Uppför i ett par kilometer. Kyligt och soligt väder. Jag traskade på, men tänkte att jag skulle ta bergbanan den sista biten.

När jag närmar mig bergbanan inser jag att jag inte har några mynt, och alltså inte kan köpa någon biljett. I ett hurtigt ögonblick tänker jag "strunt samma! Jag går!" Sagt och gjort. Efter första backen är jag genomsvettig. Så kommer andra backen, som inte är särskilt plogad. Jag försöker få lilla G att gå, men hon vägrar. Jag kämpar. Drygt halvvägs kommer en kvinna upp vid min sida och erbjuder mig hjälp. Vi två går där och skjuter på vagnen och jag kan nästan se både gloria och vingar på den fantastiska kvinnan. Du är min hjälte idag.

I think I'll just go outside for a while, and just smile

2012-02-02T09:49:00.003+01:00

På frukostbordet ligger det hembakat tunnbröd med svensk honung. Utanför fönstret är varenda takås täckt av snö.

Hela jag ler inombords och njuter lite extra av livet.

Lycka

Staden av ordning

2012-02-01T16:42:00.003+01:00

Så fort det blir minsta lilla rusningstrafik här så sätts trafikpoliser ut på vissa platser i stan. De viftar och har sig.

Jag skulle korsa ett övergångsställe och lyssnade på musik. Jag hörde någon ropa "STOP! STOP!" flera gånger, men reagerade inte förrän jag var mitt i vägen. Där och då insåg jag att det är var polis som skrek åt mig. Eftersom jag redan hade gått halvvägs, så fortsatte jag bara och låtsades som ingenting. Får väl skylla på att jag är blond, eller svensk. Eller på att jag faktiskt inte så konstapeln.

Stolt kvinna

2012-01-31T15:44:00.002+01:00

Idag läste jag två olika blogginlägg, båda handlade om kvinnor och feminism. Det ena handlar om att männen borde ta sitt ansvar, och det andra handlar om att vara människa utan att klassas in i ett kön. Bra skrivet båda två, men jag måste få tycka till lite.

Det kanske inte handlar om männens flykt från sitt ansvar, utan om att kvinnorna tjänar mindre och därför är det kvinnan i familjen som går ner till deltid. För att få ekonomin att gå runt helt enkelt. Så problemet är väl inte männens ovilja till att arbeta mindre, utan samhällets skeva lönesättning. Då borde vi ju, precis som det skrivs i det andra inlägget, ses som de personer vi är och få löner utifrån vår kompetens.

Så tänker jag lite mer på det andra inlägget. Jag är så otroligt stolt över att vara kvinna. Jag vill inte vara något "blandningskön", eller "könslös". Faktum är att jag, för att jag är kvinna, är fysiskt svagare än många män - för att jag är skapt så. Men jag har andra biologiska fördelar - som att kunna föda barn. Olika lika, lika olika som det heter.

Precis efter jag hade läst de båda blogginläggen började jag att läsa Bokhandlaren i Kabul av Åsne Seierstad. Under bokens första sidor läser jag om kvinnoförtrycket i Afghanistan. Där, i öst, kan vi snacka om att kvinnor är kränkta just för att det är kvinnor. Och det är så fel så att det gör ont i mig och jag kan inte beskriva hur gärna jag vill kämpa för jämställdhet.

Olika perspektiv. Skilda referensramar. Tänk, att vi lever i en och samma värld, men i helt olika verkligheter. När jag flyttade hit till Schweiz så fick jag verkligen ytterligare ett perspektiv på hur fantastiskt jämställt Sverige är - trots att vi i Sverige fortfarande kan förbättra mycket.

Sitting in a sandpit, life is a short trip

2012-01-30T16:14:00.002+01:00

Jag håller på att skriva mitt CV på engelska. Ledamot, förtroendeuppdrag och andra ord som jag inte använder särskilt ofta. Det är inte lätt att skriva på formell engelska alltid. Dessutom måste jag ju hela tiden anstränga mig och tänka att det här CV:t ska till andra sidan jordklotet, så vissa saker som står i mitt svenska CV måste skrivas om helt och hållet.

I bakgrunden spelas Forever Young och det är en hisnande tanke att hela livet ligger framför mig.

Dagens träning

2012-01-29T20:47:00.002+01:00

På vägen mot gymmet taggade jag inför den kommande body pumpen. Jag var så sugen och tänkte höja flera vikter.

Kommer till gymmet och då visar det sig att det inte alls är någon body pump, utan body art. Jag och Emma bestämmer oss för att köra själva uppe i gymmet istället. Så kommer Maja och övertalar oss att gå på body art-passet, som är en blandning mellan yoga och pilates.

Flera gånger under passets gång fick jag bita mig i läppen för att inte bryta ut i gapskratt. Jag lyckades lugna mig, men så såg jag min egen spegelbild och fick bita mig hårdare i läppen.

Vad ska jag säga...inte min träningsform? Stel som ett kylskåp är jag också, vilket givetvis höjde skrattfaktorn.

Barfota fötter genom hela stan

2012-01-29T12:50:00.002+01:00

Igår var det överraskningsfest hemma hos Maja. Jag missade tyvärr själva överraskningsmomentet, men har hört att det var kul. Efter mat, smarrig tårta och skumpa tog vi en taxi ner till stan och mötte upp lite mer folk.

Jag konstaterar att vara 1.79 och ha klackar som är 8 centimeter i ett land där männens medellängd är 1.78, inte alltid är superkul. Jag får väl göra som min gamle lärare Sverker sa i högstadiet "om du fortsätter växa, Sofia, så får du allt ta och börja leta efter killar i basketlag!".

Kvällen avslutades på McDonald's och diskussionerna om atomer, Gud och andra världskriget gick på högvarv. Vi måste ha varit intensiva i vår diskussion, för tjejerna vid bordet bredvid satt med hakorna i golvet och ögonen stora som jordglober. Så konstaterade vi också hur snålt det är på Donken utomlands, man får inga servetter utan att fråga om det, och ketchup kostar extra.

Min debut som körledare

2012-01-27T12:18:00.002+01:00

Jag har debuterat som körledare. Vilken positiv respons jag och min kör fick! Till och med kantorn var imponerad. Skoj! Lyssna och njut.

Fett bra

2012-01-26T21:38:00.003+01:00

Träffade en PT på gymmet idag. Startade hela sessionen med en hälsokontroll och gick igenom mina mål. Mätte blodtryck och puls. Så till det läskiga - vi mätte mina fettprocent. Alltså en maskin räknade ut hur mycket av min kropp som består av fett.

20% blev svaret. "That's excellent!!", utbrast PTn. Det visar tydligen att jag har varit aktiv hela mitt liv, att jag har bra matvanor och motionerar på ett bra sätt. Så alla rubriker om att jag är fet - släng er i väggen! Jag har fakta. Kan inte låta bli att bli upprörd över alla tidningsrubriker och reklamer som uppmanar allmänheten att man ska gå ner i vikt hela tiden. Somliga behöver det för sitt eget bästa, men banne mig inte jag. Så när rubriker upplyser om "få plattare mage", "tappa x kilo på x dagar" eller "Ny metod! Bli av med dina extra kilon" så tänker jag ignorera och tänka att det fett som finns på min kropp finns där av en anledning. Hade det inte funnits någon vettig anledning så hade det väl blivit bortmuterat under årens lopp.

Sedan körde jag och min PT igång. Jag fick tips på en massa nya övningar och hon imponerades över min styrka. Nu ska jag bli stark som en björn. Typ.

Jag har en lust att leva, och jag vet att den bär. Och om allting faller, så står jag ändå kvar.

2012-01-24T15:43:00.006+01:00

Ett par gånger per termin bjudet vi på Svenska kyrkan in till seniorlunch. Det är en av jobbets absoluta höjdpunkter! Att prata med gamla tanter om livet. Idag berättade den äldsta av damerna hur det kom sig att hon flyttade till Schweiz - vilket berättelse! Alla har sina egna livsöden. Jag funderar på alla rynkor som fanns samlade innanför rummets fyra väggar, vilka skratt som har framkallat alla ansiktens rynkor, hur tårarna har satt sina märken och på hur gärna jag också vill ha rynkor. Jag vill ha ett ansikte som är skrynkligare än ett russin, för då visar jag hur mycket jag har skrattat och präglats av livet.

Efter ett par timmar med dessa damer blir jag otroligt nyfiken på hur mitt liv ser ut om 60 år. Just nu står jag inför en massa val som måste göras och det både pirrar och knyter sig i magen inför alla beslut. Det finns ingen annan än jag som kan säga ja eller nej. Kanske eller jag vet inte, existerar inte, tack och lov. Jag filurar på hur jag kommer välja, för det är val som kommer ha präglat Sofia Katarina 70 år gammal. Gett mig rynkor och historier att berätta för små förvirrade 20-åringar.

Min dag i drycker

2012-01-22T21:18:00.002+01:00

Vaknade och laddade inför söndagen med havregrynsgröt och C-vitamin. Råkade stoppa två brustabletter i glaset, så det skummade över.

Cyklade en mil i ett väldigt tempo och svetten sprutade. Efter gårdagens body pump kändes benen krossade redan innan jag satte mig på gymmets träningscykel med min julmustflaska.

Åt röda snabba soppan och drack lite mineralvatten innan lokalerna invaderades av konfirmander och livet handlade om lekar, Bibel och ketchup.

Efter kvällens gudstjänst var det kyrkvin. Trevligt är bara förnamnet!

Nu landar jag i sängen med ett glas rött och Ben & Jerry's.

Regnet

2012-01-21T21:26:00.003+01:00

Efter träning, myslunch på HILTL och barnvaktande sitter jag på mitt golv. Regnet faller och det blåser något ruskigt utanför mina fönster. Därför känns ananas, te och SATC som ett bättre val den här lördagskvällen än att gå ut, förstöra make upen, plaska sig fram och se ut som en blöt katt i håret..

Idag har jag funderat på det här med regn. Man blir på sämre humör, omotiverad och blöt. Fyller regnet någon som helst vettig funktion förutom att vattna jorden, så att vi kan få föda?

I biomörkret

2012-01-20T23:21:00.002+01:00

Mötte upp Maja på Central i det fallande regnet och vi gick till bion. Köpte våra biljetter och laddade upp med onyttigheter. Satte oss i varsin fåtölj i den lilla salongen och reklamen började. Så sänks ljuset ytterligare och filmen börjar. Eller, är det fortfarande reklam? I så fall måste det vara världens sämsta trailer. Så slår det oss att vi sitter i fel salong, det är fel film på duken. Vi smyger ut, och självklart innebär det att vi måste gå förbi vita duken...

Hur som haver, vi kommer ut och tar upp våra biljetter. Där står det klart och tydligt The Help - fel film! Vi går till kassan, får nya biljetter och kommer in i en ännu mindre salong. Tio rader, med en si så där åtta platser på varje. Filmen sätter strax igång och vi är nöjda.

Kvinnan bakom oss skrattar med Zürichs knäppaste skratt och så fort en kändis dyker upp på vita duken viskar hon till sin väninna "åh, det är ju han!" eller "det är ju hoooon!". Det blev väldigt många för många gånger, eftersom det var den kändistäta New Year's Eve vi satt bänkade framför. Vi lämnade åtminstone salongen med en riktig feel good-känsla och livet känns ännu lite mer värt att leva. Godnatt!

Vänner på Facebook

2012-01-19T21:34:00.002+01:00

Facebook, denna ständigt diskuterade sida. Ett forum för alla, en plats att vårda och knyta kontakter på. Jag har 568 vänner på Facebook. Många av dem skulle inte hamna på listan om jag fick för mig att skriva en lista med mina vänner. För den delen är de inte heller mina fiender. En vän beskrivs som "en person som en annan person är nära bekant med och vars relation präglas av positiv kontakt, ömsesidig tillgivenhet och tillit". I den kategorin kan nog inte alla 568 personer platsa.

Jag brukar hylla Facebook och tacka för att sidan finns så jag kan hålla kontakt med personer som på något sätt korsat min livsväg. Jag har bott och verkat på många ställen i världen och träffat personer från världens alla hörn, Facebook är ett bra verktyg för att hålla kvar kontakten med dessa. Däremot finns det andra personer som kommit in i mitt liv någon gång och just då i livet varit betydelsefulla och präglat mig. Men nu idag, saknar jag dem inte. Och jag skulle nog inte bry mig om jag var vän med dem på Facebook eller inte. Ändå finns de på min vänlista på Facebook.

Nyfikenheten. Människans nyfikenhet spelar nog en stor roll i det här med Facebook-vänner. Vi är så pass nyfikna att vi vill hålla koll på vår omgivning. Se vilken fest klasskompisen från nittotalet är på, vad konfirmationskompisen sysslar med nu för tiden och allt annat onödigt men ack så roligt vetande. Istället för att läsa skvallertidningar så kan vårt behov av nytt skvaller täckas genom live-sändning från Facebook.

Är det då så farligt att rensa bland sina Facebook-vänner? Tänk om personen som jag tar bort tar illa upp? Tänk om jag missar världens händelse, bara för att jag inte är vän med någon längre? Är det så, att de jag verkligen vill hålla kontakten med, fortsätter jag att hålla kontakt med - oavsett Facebook eller inte. Eller är det så att de jag vill hålla kontakten med, fortsätter jag att hålla kontakt med - tack vare Facebook?

När väckarklockan ringde 06.30...

2012-01-17T14:07:00.002+01:00

...begav jag mig till tennishallen i Schlieren.

Hon kommer från främmande vidder

2012-01-16T17:56:00.004+01:00

För ett par veckor sedan var det en tant som bad mig knäppa min kofta för att hon tyckte att min klänning var för urringad. På julafton kommenterade mormor att min kjol var väldigt kort. Häromveckan hörde jag "jag förstår inte varför de envisas med att bara sjunga nya psalmer i kyrkan" från kyrkbänken bakom mig.

Jag knäppte snällt min kofta och förklarade för mormor att min kjol inte alls är så kort jämfört med vad många har på sig. Log åt tanternas psalmkonversation. Det är inte alltid lätt med generationsskillnader. Mängder med respekt och förståelse krävs för att broar ska byggas.

Jag möter så många äldre människor i mitt jobb. Får lyssna till fantastiska livsöden och får höra "att du är så ung, du har ju hela livet framför dig!". Så tänker jag på hur lite vi förstår av varandras verklighet, men att vi ändå lever i samma värld och är så lika.

Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här resonemanget. Konstaterar att jag inspireras av äldre, men att det kan vara svårt att mötas. Ibland är det lika bra att knäppa koftan och inte ta diskussionen, ibland är det vettigt att förklara modet. Respektera och förstå.

Stor och liten. Jag var barnvakt idag, vi åkte skrillor. Idag hängde jag med i kiss- och bajssnacket för jag kände att jag inte orkade diskutera varför man inte pratar om sådant. Som sagt, det gäller att mötas. Idag vek jag mig helt för pruttar och bajskorvar.

"Är det du som skrivit frågorna till På spåret?"

2012-01-14T00:10:00.002+01:00

Jag fick ett sms av min storebror som undrade om jag författat frågorna till På spåret. Antog att det skulle handla om Zürich. Helt rätt, första besöket gjordes i min hemstad. Men inte nog med det, kvällens andra stad som visades var ingen mindre än Härnösand.

Jag brukar känna mig ganska korkad när jag tittar på På spåret, men ikväll utklassade jag minsann båda lagen. Jag kunde ju nästan alla frågor - att Johan III grundade Härnösand lärde jag mig i mellanstadiet och att det står Helvetia på frimärkena i Schweiz listade jag ut. Dessutom satte jag tävlingsmomentet Vem där?.

Fredagen den 13e är banne mig ingen otursdag. Från och med nu blir det en liten lyckodag.

Fredagen den trettonde

2012-01-13T16:43:00.002+01:00

Jag har inte alls haft någon otursdag idag. Det här med att fredagen den 13:e skulle betyda otur är nog mest skorck. Jag hade mer otur både den 13 januari 2009 och 13 januari 2010. Och det var en tisdag respektive onsdag.

En kall januarikväll i Basel

2012-01-11T22:49:00.002+01:00

Fräschade upp minnet om hur roligt det faktiskt är att åka skridskor.

Notis till mig själv: följ IKEAs bruksanvisningar till punkt och pricka

2012-01-10T19:03:00.004+01:00

Ett av de första intrycken som har bildats när man klivit innanför dörren till min lilla boning har av många varit "oj, vad många skor!". De har legat överallt, huller om buller. Så för ett par veckor sedan åkte jag till IKEA och införskaffade mig ett skoskåp.

Men inte förrän idag har det kommit på plats. Jag fick hjälp med att sätta ihop det, det krävdes till och med så avancerade saker som slagborr. Här måste jag påpeka att jag bor i Schweiz, för här är det nämligen så att mellan klockan 12 och 13.30 är det "mittagsruhe", vilket ungefär motsvarar siesta, och då får man inte väsnas. Det hade jag inte någon aning om förrän idag. Hur som helst, vi borrade och skruvade, bankade och vred och vände. Så tillslut var skoskåpet fastskruvat i väggen, men en skruv ville inte fastna i gängorna. Klockan tickade mot 12-slaget och vi borrade intensivt (eller jag tittade mest på under själva borrningsmomentet...). Till sist satt det fastskruvat på min vita vägg. Jag tackade och bockade för hjälpen, nu skulle jag bara behöva fästa krokarna och skåpsdörren.

När jag väl ska fästa alla skruvar inser jag att hela skiten är ju fel. Det ska in skruvar från baksidan. Lagom dags att komma på det. Tänkte för mig själv "så går det när man inte följer IKEAs idiotsmarta beskrivningar. Pucko!". Så det var ju bara att skruva ner hela schabraket igen och sätta fast krokarna. Den tunga spegeldörren monterades och vi reglerade, reglerade lite till och så reglerade vi lite mer.

Nu sitter det i alla fall fast och skorna är upphängda. De som fick plats, resten ligger under sängen (men det är vårskorna, så om någon månad blir det platsbyte).

Vackert värre. När jag ändå är inne på IKEA-prylar kan jag ju lika gärna meddela att jag har varit med och köpt inte mindre än fyra mattor på IKEA idag och fått äta köttbullar med potatismos och dricka lingondricka. Lycklig tjej! Annan överflödig information som jag tror att cyberrymden mår lite bättre av att veta är att detta är den första helkroppsspegeln(fem konsonanter på rad...) jag har här bland alla alper. Den förra tjejen som bodde här var betydligt kortare än mig, så den spegel som fanns här speglade inte hela mig, så för att få se överdelen av mig själv fick jag gå till spegeln på andra sidan rummet. Jobbigt värre...

Två säsongspremiärer

2012-01-09T08:54:00.003+01:00

Kickar igång årets första arbetsvecka med årets första träningspass.

Vintersöndagar

2012-01-08T14:33:00.002+01:00

Jag kan inte annat än att älska söndagar på vinterhalvåret. Frukost på sängen och skidor på TV:n. Idag började jag dagen med damernas super-G, sedan följde damernas avslutning på Tour de Ski, därefter lite skidskytte (men jag gick och köpte bröd efter jag såg att Helena Ekholm sköt fullt) och nu är det herrernas avslutning på Tour de Ski.

Det är roligt att se allting på en utländsk kanal, nu håller ju inte kommentatorerna på svenskarna, och man får en liten annorlunda bild av sina favoriter. Intressant. Nu ska jag skippa bloggen och fokusera på svettiga herrar i trikåer.

Lukt av mat

2012-01-07T19:17:00.002+01:00

Sitter barnvakt denna regniga lördagskväll och läser lite böcker. Tänker (för typ sjunde gangen (jag kan inte skriva a, med ring ovanför, för jag sitter vid en schweizisk dator) pa fem ar) att jag ska öka min allmänbildning och läsa En kortfattad historik över nästan allting. Sa här sitter jag med en kopp te och hoppas pa att vara lite smartare när jag kommer hem till sängen, som förövrigt star i ett rum som kommer lukta pasta med köttbullar.

Just nu kan jag känna att jag borde lagat nagot annat till middag, i mitt rum som saknar fläkt. Jag menar, sen frukost har rummet luktat havregrynsgröt och nu luktar det köttbullar. Mmmmmmm...at.

Konstigheter i Schweizerlandet

2012-01-06T19:47:00.003+01:00

Jag, Matilda och Rebecka skulle slänga alla flaskor och annat återvinningsbart material från nyår. Tog ett helt gäng fulla papperskassar och traskade iväg. Närmaste återvinningsstation ligger en liten bit bort, men vi gick.

Väl där, när jag har kastat första flaskan, inser jag att det är helgdag. Läser skylten på containern - förbjudet att kasta glas på helgdagar, och efter klockan sju på kvällen. Landet där ordning och reda sätts främst ger ytterligare ett bevis på ordentlighet.

Vi svennar drog en nitlott.

Stig-Helmer goes indier

2012-01-05T20:52:00.002+01:00

När jag lämnade Matilda på flygplatsen idag fick jag se något som gav mig en rejäl skrattattack. När vi stod i rulltrappan på väg uppåt, ser jag en resväska på väg nedåt. Så kommer en indisk kvinna med ett barn på höften. Och en till väska. Och en till. Och en till. Och typ fyra till. Snart har vart tredje rulltrappesteg en väska. Väl uppe står det en indisk man med en bagagevagn och kastar väska efter väska på rulltrappan. Antar att han inte hittade hissen?

Det var som att se Stig-Helmer på riktigt, om vi säger så. Typiskt nog hade jag inte med någon kamera. För den där indiern framkallar fortfarande skatt hos mig.

2011

2012-01-02T09:34:00.006+01:00

Skålade in 2011 på en strand i Las Palmas tillsammans med världens finaste lillasyster.

Bodde i en lägenhet på Haga under de första månaderna av 2011. Fyra rum, hundra kvadratmeter och en sambo som heter duga. Tog också min fartygsbefälsexamen.

Spenderade fantastiska vårdagar i Skellefteå hos min allra bästa vän.

Bosatte mig på Brevik och jobbade som instruktör och sommarledare. Rebecka blev årets mesta sambo. Vi bodde i ett litet rum som blev stökigare fortare än man knäpper med fingrarna och skrattade oss igenom sommaren. När vi inte hade problem med alla bilar, så jobbade vi häcken av oss. Tänk att jag skulle bo i en röd stuga med vita knutar under största delen av året. En av årets fyra bostäder.

I augusti tog jag mitt pick och pack och flyttade till chokladlandet Schweiz. Hösten har bestått av nya vänskaper, spännande möten och skratt som gör att magen krampar.

2012 skålades in med champange på Bürkliplats och fyrverkerier som höll på mycket längre än väntat. Sanslöst vackert. Där stod jag med Matilda, Rebecka och Hanna och insåg hur livet känns när det är på topp. Vi dansade hela natten och jag känner att 2012 kommer bli ett år med en massa möjligheter!

Sista timmarna på svensk mark

2011-12-29T12:21:00.003+01:00

Jag och en barndomskompis, Sara, har nästan gjort tradition av att ses på något av byns caféer när vi båda är på hemmaplan.

Väskan är packad och strax knallar jag ner till byn för att inta ett café och träffa Sara. Vi är ju nästan stammisar, med våra årliga cafébesök. Hör och häpna, ett av caféerna har flyttat till större lokaler (det händer minsann saker här!) så vi ska inspektera.

Ska ladda resväskan med Kalles kaviar och lakrits innan jag styr mot Kastrup och alperna.

Det är på KvB-cupen de sanna fotbollsälskarna finns

2011-12-28T21:49:00.003+01:00

Det är något visst med fotbollscuper. Nästan hela familjen satt och kollade på storebror som vaktade målet under inomhuscupen. Till både höger och vänster satt gubbar och ungar och tjejer och mumsade på varmkorv och drack burkläsk. Hela sporthallen stank unket svett. Så är det den där genuina känslan för fotboll som fyller hela atmosfären.

Det är bra mycket trevligare att sitta inklämd på en träbänk och känna hur man blir en del av publiken som lever sig in i matchen och skriker "neeeeeeeeej" när bollen går utanför målet eller skriker "kom igen, Fille!" när det behövs som mest, än att stå på en fotbollsarena och ha en galen grabb bakom som skriker "ut med negerdjäveln!" eller "låt han dööööö!". Jag gillar att betala 30 kronor inträde och få en pappersbit som biljett. Slippa få handväskan genomsökt och en halvtimmas lång kö.

Det är inte huliganerna och de högst skrikande gossarna på fotbollsarenorna som är de största fotbollsfantasterna. Utan de genuina fotbollsälskarna, som verkligen gillar att titta på sparkar på en läderboll, det är gubbarna med ketchup på hakan och ungarna med snorig näsa, tjejerna med klackar och morsorna med de bästa hejaropen som tar sig till en sporthall en regnig decemberdag och tittar på den lokala fotbollscupen.

Livsfilosofi

2011-12-28T09:56:00.002+01:00

Startar dagen med en frukost på Espresso House på Södra Larmgatan i Göteborg. Gårdagen bestod av en hel massa shopping, god mat och så många skratt att jag aldrig hade orkat räkna antalet. Jag har bara njutit av att återigen få umgås med Bella, och nu har jag fått träffat hennes pojkvän också! Kan mellandagar bli så mycke bättre?

Köerna till provhytterna var bortom all sans igår så jag köpte allt på måfå, vilket resulterade i att jag köpte ett par för små jeans. Jag låg i sängen med Bella sittandes bredvid och så knäppte vi byxorna, allt medan Johan filmade. Jag trodde att jag skulle dö av skratt när jag fick se filmen. Men jag kan ju tyvärr inte alltid ha en liten mini-Bella med mig som ska knäppa mina brallor. Därför sitter jag här på EH och väntar på att Weekday ska öppna så jag kan byta jeans.

Sitter dessutom och filurar på om Espresso House eller Starbuck's har den godaste latten. Svårt avgörande det där. Får nog blindtesta innan jag dör. En av livets viktigare frågor att besvara, inte sant?

Julen varar väl till påska?

2011-12-26T18:33:00.004+01:00

Julen har blivit firad med nära och kära både en och två gånger. Jag har fått fina julklappar, betydelsefulla julklappar och roliga julklappar och gett bort uppskattade klappar. Den present som var roligast att ge bort var pappas: han fick övernattning på hotell och biljetter till valfri match på San Siro i Milano.

Julmaten står mig upp i öronen och jag är helt slut efter mellandagsrean på Väla. Jag var ju knappast ensam på köpcentrumet.

Varje jul tar pappa en bild på alla syskon. Detta är årets syskonbild. Hittar ni Musse Pigg? Om ni vill veta hur det går till så titta på klippet.

Julafton

2011-12-24T09:29:00.003+01:00

Satte klockan på 07.00, denna julaftonsmorgon, för att gå upp och titta på Julkalendern. Laddade med lussekatt framför TV:n, men till min stora förfäran sändes Mitt i naturen. Julkalendern började inte förrän kvart i nio. Det blev Narnia istället och frukost innan jag tittade på årets sista julkalenderavsnitt. Jag måste säga att jag tycker att årets julkalender är den bästa sedan Mysteriet på Greveholm.

Om du har fått för få julhälsningar, så gå in på Google, där väntar en charmig hälsning.

Noterat

2011-12-22T20:48:00.002+01:00

På Coop här hemma kostar 5 liter julmust 45 svenska kronor. Vi sålde julmust i Zürich för 5 schweiziska franken per halvliter, alltså ett literpris på 75 svenska kronor.

Vi är då bra på att göra affärer!

Mormor och morfar

2011-12-22T20:27:00.003+01:00

De ben som jag en gång i tiden skumpade på till Mormors lilla kråka har nu blivit taniga. Ett par ben jag idag fick hjälpa att dra strumpbyxor på. De händer som en gång lärde mig hur man täljer flöjt av rönn tidigt på våren darrar nu.

Idag var jag hos mormor och morfar hela dagen. Hjälpte till med lite av varje och lärde mig att laga Janssons frestelse. Åt lite av mormors julgodis och morfars goda mat.

När jag och mormor stod och pratade blev hon så yr att hon fick stå och hålla sig i kylskåpsdörrens handtag. Morfar orkade inte vara med hela tiden, så han gick och la sig.

Visst de börjar bli gamla. Men det som i huvudsak stjäl deras energi och ork stavas c-a-n-c-e-r. Båda är drabbade. Biverkningarna av cellgifterna många. Älskade, älskade ni - tack för allt ni har gett mig och allt som ni kommer fortsätta att ge.

På svensk mark

2011-12-21T21:15:00.003+01:00

Morgonen började på bästa möjliga sätt: mannagrynsgröt med hjortronsylt och svensk mjölk, polarkaka med leverpastej och inlagd gurka, och en annan polarkaka med hyvlad ost. Självklart var det saltat smör på båda smörgåsarna. Otroligt hur gott frukost kan smaka.

Efter frukosten for jag in till Helsingborg, mötte upp Matilda och drack kaffe. Vi åkte vidare till Landskrona där Evelina bjöd hela tjejgänget på födelsedagslunch. Åter till Helsingborg för ännu mer fika.

Nu ligger jag utbredd på mammas och pappas soffa och har precis druckit glögg med lakritssmak. Livet ler brett mot mig idag.

2011-12-20T17:44:00.002+01:00

Planet var försenat i Zürich. När vi väl hade fått gå ombord fick vi snällt sitta och vänta i en timme innan vi lyfte. Orsak: snö.

Väl på Kastrup köpte jag min tågbiljett till Helsingborg och såklart är tåget försenat. Precis som förra gången jag var i Sverige. Nu kör tåget dessutom långsamt, för det har ett annat långsamtgående tåg framför sig. Som boende i Schweiz framstår den svenska tågtrafiken som ett dåligt skämt.

I'm coming home, tell the world that I'm coming home?

2011-12-20T07:34:00.004+01:00

"Är inte hemma hos dina föräldrar?", frågade någon mig häromveckan. Jo, såklart är det så. Men Örkelljunga är inte hemma. För de få kompisar jag har där har flyttat. Alla mina gymnasiekompisar bor ju spridda i världen nu. Är inte Härnösand hemma då? Nej, där känner jag ju inte många längre. Och staden har nog förändrats en hel del sen jag bodde där sist.

Örkelljunga och Härnösand är ju de två orter som jag rent logiskt borde kalla hemma. Men icke. Idag i min kalender står det "åka hem", för jag ska flyga hem till min familj. Ska umgås med kompisar runt om i Skåne.

Under mellandagarna åker jag till Göteborg för att träffa Bella. Staden på västkusten som var mitt hem under förra läsåret. Så den 29e december står det återigen "åka hem" i min kalender. För då åker jag tillbaka hit, till mitt egna hem i Zürich.

Jag blir ju förvirrad av alla ställen, fast ändå inget, som kallas "hemma". Dock vet jag en sak, att när jag i kväll sitter med familjen runt matbordet och pratar och diskuterar, så kommer jag känna mig hemma.

2011-12-20T07:31:00.004+01:00

Om man tittar på det här klippet, och tycker att Jimmie Åkesson levererar något av värde, då undrar jag hur man är funtad.

Jag blir ärligt talat skrämd av att Sverigedemokraterna sitter i Sveriges riksdag. På deras hemsida står "Sverigedemokraternas vision är ett samhälle där medborgarna känner en samhörighet och därigenom en naturlig tillit till sina medmänniskor," Skapar vi tillit genom att tjejer bär pepparsprej och är kameraövervakade?

Vidare står det "Vi vill förbättra invandringspolitiken genom att resurser inriktas på att hjälpa människor på plats i sina hemländer istället". Då är det ju inte längre någon invandringspolitik, utan bistånd? Dessutom kan det te sig en aning svårt att hjälpa människor i ett land som inte finns. Ett krigsdrabbat land där vattenledningar inte fungerar (för vatten är ju livsnödvändigt), minor fyller fält och husen är sönderbombade. Om Jimmie med partikamrater kommer på ett fungerande koncept för att hjälpa "flyktingar" i sina hemländer så kommer jag applådera. För vilken krigsflykting flyr frivilligt från sitt land? Önskar inte många att problemen som orsakas deras flykt kunde lösas?

Jag avslutar det här inlägget måhända lite barnsligt. Det står också på deras hemsida att Jimmies favoritämne i skolan är svenska. Kunde han inte lärt sig att debattera på lektionerna?

Jag tror att jag förvandlas till en lussekatt snart

2011-12-19T23:04:00.003+01:00

Under de senaste fjorton veckorna, har jag bakat 1023 stycken lussekatter och kanelbullar. Tror att mina fingrar kroniskt luktar saffran nu, för det är mest lussekatter jag har bakat.

Jag förstår knappt hur många det är. 1023, det är nog fler än jag kommer baka under hela min livstid. Brukar ju bli en sats om året, vilket är ungefär 30 stycken. Det innebär att jag har bakat för 34 år. Jag kan alltså göra ett upphåll tills jag blir pensionär.

Annan onödig fakta är att det är gått åt cirka 6 000 krokusar för att få fram den saffranen som jag har använt. Ett par stycken sådär. Konstaterar också att jag har fått in vanan för snygga lussekatter och de ser numera inte ut som badankor. Dessutom är de saftiga och har fått kommentarer som "jag är helt mållös. Såååå goda". Rätt att titulera mig som professionell lussekattsbagare?

Lusselelle sex nätter före jul

2011-12-18T19:45:00.004+01:00

Mitt sjätte luciatåg, och där med det sista, för i år är avklarat. Det skedde på ett IKEA-varuhus. Vi har övat och övat och sjungit och sjungit.

Jag konstaterar att mitt favorittåg blev i tisdags, på självaste luciadagen. Då var vi sju tjejer som lussade under en seniorlunch på Svenska kyrkan. Lyset var släckt och våra ljus fyllde rummet. Vi lyckades sjunga så fint. Längs med tanternas kinder började det rinna tårar.

Prästen frågade en tant efteråt "sjöng du med i någon sång?". "Nej, men jag sjöng inom mig". När jag stod där i vit särk och klämde i till Gläns över sjö och strand kunde jag se hur de rynkiga ansiktena en gång varit unga och också gått runt och lussat. Så mycket glädje och tacksamhet inrymdes mellan rummets fyra väggar när vi skred ut sjungandes "saanktaa luuciiiia, sanktaaa luciiiiia".

För första gången sedan jag var tre år, var jag lucia idag. Det var jag som tog upp varje sång, och när jag inte längre var tärna så fick jag skriva sångordningen på bästa möjliga ställe...

Jag ser det snöar, jag ser det snöar det var väl roligt HURRA!

2011-12-17T21:03:00.002+01:00

Sitter och äter middag och vänder mig för att titta ut genom fönstret. Vad får jag se? Jo, lapphandskar som faller ner från himlen. Det syns inte på bilden hur stora flingor sakta faller mot marken. Inte heller lyckas jag med min iPhone-kamera fånga att känslan av en sådan kula med snö som faller. Men bilarna på gatan har nu ett snölager på taken och jag hoppas innerligt att jag får vakna upp till en snötäckt stad imorgon bitti.

Till familjen: spela åtminstone glada när ni får mina julklappar, så blir min plånka lite glad!

2011-12-17T20:08:00.003+01:00

Att köpa julklappar till hela familjen på Bahnhofstrasse är en synnerligen dyr affär. Med tanke på att denna gata klassas som världens sjunde dyraste shoppinggata, kanske det inte var världens smartaste drag att inhandla alla julklappar där. Nu är i alla fall alla klappar köpta och jag är redo att åka hem till nära och kära.

Di dära tyskarna

2011-12-17T00:12:00.004+01:00

Det är ju lustigt det där med översättningar. På baksidan av Så som i himmelen står det "zieht er sich in sein nordschwedisches Heimatdorf Norrland"....ehhhh, vänta nu! Låt mig översätta till svenska "flyttar han till sin hemby (så säger man nog inte på svenska...vad säger man?), Norrland, i norra Sverige". Sen när, kära tyskar, blev Norrland, som utgör 59% av Sveriges yta, en by? Bara för att det med tyska mått klassas som ganska lite när invånarantalet är en dryg miljon, så gör det inte Norrland till en by...

Livemusik

2011-12-17T00:06:00.003+01:00

Satt barnvakt ikväll och när jag kom till HB (centralstationen) en halvtimma innan midnatt denna fredagskväll hörde jag musik. En hel orkester hade ställt upp och spelade, både slagverk och blåsinstrument, och folk började att dansa. Precis vad man förväntar sig på tågstationen en fredagsnatt...?

Dagens fråga

2011-12-15T17:13:00.000+01:00

Kan killar och tjejer bara vara vänner?

Vad säger du?

Avreaktion. Gör något!

2011-12-14T14:09:00.002+01:00

Jag blir så fruktansvärt förbannad! Sitter på Starbuck's och början nästan gråta av ilska. Det kokar liksom över. I gårdagens DN skrev Niklas Orrenius en debattartikel. Läs den!!

Jag blir skrämd. I Sverige, där man ska få tycka och tänka hur man vill, förekommer stening av muslimer. Smutskastning och förtryck. Det är så pinsamt att det ska vara på det sättet. Att människor ska behöva utsättas för sådant. Det måste ju handla om oförstående och brist på kunskap.

I högstadiet har jag försvarat både svenskar (definition: personen har svenska förfäder) och invandrare från arabvärlden. Jag har stöttat den svenska killen som blev slagen av en kille från Iran, när rektorn lade all skuld på killen från Sverige, trots att det var han som fick stryk. Jag har skällt ut den svenska killen som helt oprovocerat hårt snärtade den iranska flickan med sitt nyckelband, rakt i ansiktet.

Varför gör jag då det? Jag väljer ju inte någon sida. Varken främlingsfientlig eller invandrare. Stolt svenne med stort hjärta för invandrare! Jo, jag gör det för att jag struntar fullständigt i om en person kommer från Örträsk eller Kabul. För mig är alla människor.

En liten anekdot som verkligen visar på att jag inte ser skillnaden. I årskurs sex var jag med i skolans tidning. Jag och en kompis skulle göra en liten artikel om skolans toaletter. Vi gick runt på samtliga toaletter och sammanfattade allt med ett rim om varje toalett. En toalett fick ett rim som löd "på toaletten på tredje våningen luktar det illa, och i spegeln ser du ut som en gorilla". Vi tyckte att det luktade förfärligt på den toaletten och spegeln var både trasig och smutsig. När tidningen hade kommit var det en lärare som blev väldigt upprörd över vår artikel och ville prata med mig och min kompis. "Hur kan ni skriva något sådant?! Det trodde jag verkligen inte om er!" sa läraren i fråga, väldigt argt. "Vadå? Toaletterna är ju dåligt städade och ingen gör någonting åt det.", sa vi förvånade över hennes reaktion. "Ja, men att man ser ut som en gorilla!", "Jaa, men spegeln är ju värdelös. Man ser ju knappt sig själv", vi förstod inte alls vad läraren pratade om . "Men....", så blev hon nästan lite förlägen. "alltså, det är ju toaletten som vår invandrarklass använder". "Ja, det är det", svarade vi naivt. "Och det var kanske inte så lämpligt att skriva så då", förklarade läraren sig. Varken jag eller min kompis hade haft en enda tanke på att förknippa vårt rim med invandrarklassen. Jag tycker än idag att det var otroligt patetiskt av läraren.

För mig är alla lika mycket människa. Jag är själv invandrare just nu. Frivillig sådan. Människor blir imponerade över att jag har flyttat utomlands. Kom då ihåg att jag kan lite av språket i det land jag flyttat till, kulturen är väldigt lik den svenska, folk här i Schweiz blir hjälpsamma när jag säger att jag inte vet hur man gör. Men när det handlar om Abdul som ofrivilligt har flytt till Sverige, som inte vet hur man beter sig för att det är en helt ny kultur, som inte kan språket, som inte ens är van vid samma väder, som har vaknat av pistolskott och kanske sett sin familj bli torterad, då vänder många honom ryggen. Eller nej, inte ens det. De skriker skällsord och hånar honom.

Livet är så jävla orättvist.

Kulturkrock

2011-12-13T19:53:00.002+01:00

Det är helt otroligt sü inprogrammerade fingrarna är pü att skriva pü ett tangentbord. Sitter barnvakt hos en schweiyiyk familj, och lünar deras dator. Tangenterna sitter ju inte pü samma ställe+

Jag für liksom anstränga mig när jag skiver. Sü gür det inte heller att skriva ä och ö som versaler. Bokstäverna sitter ändü pü hzffsat samma plats, men inte alla tecken. Nügon som har tänkt till++

Ville bara säga det+

13.12.11...11.12.13

2011-12-13T15:54:00.005+01:00

Svenska kompisar uppdaterar om dagens datum och klockslag - 11.12.13 14:15 och först förstod jag ingenting alls. Så kom jag på mig själv med att här blir det ju 15:14 13.12.11, för i Schweiz skriver man datumen "baklänges". Igår låg jag och funderade på vad mitt personnummer var, för hela hösten har jag ju skrivit det som 9.12.91. Knasigt.

Så vad gjorde jag då kl 15:14 13.12.11? Jo, jag sov. För efter en natt med nästan ingen sömn alls och uppstigning 06.30, följt av luciatåg på ett IKEA-varuhus samt -huvudkontor (som jag för övrigt sysselsatte mig med 09.10 11.12.13, för att vara lite svensk), och ett lucia för en massa damer och ett par herrar här på Svenska kyrkan var jag helt slut. Dessutom ska jag snart iväg på dagens tredje luciatåg och sedan sitta barnvakt ikväll. Trodde att en gigantiskt kaffe från Starbucks skulle bli min räddning, men icke. Räddningen blev en tupplur.

Nu är jag lite utvilad och med fantastisk respons från alla söta damer, som till och med började gråta för att det var så fint, känner jag mig taggad inför ytterligare ett luciatåg.

Patetiskt att tro på lattens räddning??

När det lider emot jul

2011-12-12T23:27:00.004+01:00

Julkänslan blir allt starkare. Egengjorda julkort och smällkarameller, som hänger i mitt fönster.

Glömde mobilen på jobbet när jag slutade, och kunde konstatera hur skönt det är att bo 24 trappsteg från jobbet. Hoppade i min onepiece och sprang ner.

Lördag och söndag

2011-12-11T20:00:00.002+01:00

Helgen som gått har bjudit på:

- två julgudstjänster

- avskedsmiddag för Bella, jag kom dock så sent som till efterrätten...

- dans på Lady Hamilton

- en massa bilåkande och lite körande

- en sväng till Tyskland = väldigt billig mat

- skymt av Europas bredaste vattenfall

- serverat på en privat glöggfest

- mysig middag på italiensk restaurang

Just nu är jag så trött så jag somnar nog vilken minut som helst. Därför orkar jag inte föra över alla bilder från helgen.

Kvinnlig bragd?

2011-12-09T23:45:00.004+01:00

Igår lussade jag på Frimurarna. Herrlekstugan där kvinnor är förbjudna. Men söta svenska tjejer får gärna komma och lussa. Värt att skiva på meritlistan att jag varit inne på Frimurarna...

På damtoaletten satt följande lappar/skyltar. Det märks ju att stället är för män.

Osmaklig reklam

2011-12-08T11:45:00.003+01:00

Jag kanske drar det hela lite långt, men jag reagerade ändå på en reklam på Helsingborgs Dagblads nätupplaga i morse. En bil krockade med en lastbil utanför Klippan i mosre, och en person omkom. HD rapporterar och nu, efter ett par timmar, är det med i deras nyhetskanal. Som alltid är det reklam före klippet börjar.

Det är under reklamen jag reagerar. Det är reklam för något spel, och i reklamfilmen visas flera bilolyckor. Jag tycker faktiskt att det är osmakligt och inte alls hör hemma vid det klippet. Man ska rapportera om en hemsk trafikolycka där en person dött, och så inleds det hela med "flashiga" olyckor och lättklädda tjejer. Skärpning!

Men se då kommer Lucia

2011-12-07T22:26:00.003+01:00

Jag känner mig nog aldrig så osmickrande som när jag är iklädd ett lucialinne. Den kritvita färgen får kinderna att lysa och tältformen raderar ut varenda kroppskurva. Idag stod jag där, men grön krans på huvudet och smalt rött sidenband i midjan. I ett lucialinne storlek XL, för det var det enda som var tillräckligt långt, och kände mig som en misslyckat maskeradspöke.

Så ställde vi upp och "Sankta Lucia" ljöd genom lokalen. Hela rummet var vitt och lystes upp av våra ljus. Plötsligt kände jag mig som en fin tärna och när vi skred ut från rummet kände jag mig så harmonisk. Det är verkligen något visst med luciatåg. Efterföljande glögg och lussekatt bättrade bara på min feel good-känsla.

Är du mer svennebanan än jag? Näe, jag är nog bara banan

2011-12-06T20:26:00.005+01:00

Under Sverigedemokraternas landsdagar skrev olika tidningar om hur partiet ville dela in svenskar. Tre kategorier finns: infödd svensk, assimilerad svensk och icke-assimilerad. Vilken kategori man tillhör beror bland annat på hur man anpassar sig till den svenska kulturen, hur man tar till sig den svenska historien och språkfärdigheter.

Jag säger då det. Undrar om jag och mina kompisar som också är infödda svenskar tar till oss den svenska kulturen på samma sätt? Vissa av mina kompisar gillar inte alls att fira midsommar, andra skulle vilja lagstifta om jordgubbar på midsommar. Hur mäter man i vilken mängd man tar till sig svenskhet? Om jag äter husmanskost, är mina möjligheter att kvala in i kategorin infödd svensk högre då, än om jag äter på Mc Donald's? Är en Volvoägare mer svensk än en gubbe som kör BMW?

Jag känner mig mer lik många av mina kompisar som har invandrat än de som enligt Sverigedemokraternas tre kategorier skulle klassas som svenskarnas svenne. SD pratar ju om att man ska ta seden dit man kommer. I så fall borde väl inte IKEA, Ericsson och H&M finnas utanför Sveriges gränser? Då borde vi ju varken exportera eller importera.

Eller är det själva svenskheten som är idealet för resten av världen? Om det nu är så att man ska ta seden dit man kommer borde jag ju verkligen inte sitta på IKEA och äta köttbullar, utan på något schweiziskt matställe och äta rösti. För om Jimmie och company tycker att det är okej för mig att äta köttbullar på IKEA i Schweiz, borde de ju tycka att det är okej för Ahmed att äta sitt libanesiska käk på ett libanesiskt hak i Sverige?!

I'm on the road to who knows where? Look ahead, not behind

2011-12-04T22:36:00.003+01:00

Härnösands domkyrka har återinvigts efter en renovering. Återinvigningen ägde rum första advent och direktsändes i SVT. Jag hade laddat för att se den på SVT-play, men icke, den låg inte ute. Men för ett par dagar sedan lades den ut på playkanalen och jag och mamma tittade tillsammans på gudstjänsten.

I var och varannan bänkrad kände vi igen människor. Jag bodde ju trots allt i Härnösand i 12 år, större delen av mitt liv, så det vore ju konstigt om jag inte kände igen någon. I kören syntes samma frisyrer som alltid har funnits med i kören och folk betedde sig som de gjorde senast jag såg dem. Samma liturgiska sånger och lika hög medelålder bland besökarna. Det kändes helt enkelt som att jag satt där, på en nyrenoverad bänk i Sveriges enda vita domkyrka.

Så tänker jag ett par varv till och inser att sist jag satt i de ljusgröna bänkarna i Härnösand så var de inte alls nyrenoverade, utan fruktansvärt obekväma. Nu var biskopen ny, det var inte längre den korta mannen som jag brukade låtsasbråka med. I en av bänkarna i kyrkans norra del satt inte längre Ingegerd, som alltid var en halv rad bakom resten av församlingen när texter lästes. Dessutom satt jag bakom en datorskärm och allt kändes distanserat.

Lustig känsla fyllde mig. Som att jag var en liten fluga som satt på väggen i domkyrkan. Ingen kände min närvaro, men jag var med mitt i allt. Jag fick en väldig lust att åka till Härnösand på en gång, sedan frågade jag mig själv om jag verkligen skulle vilja åka tillbaka. Kluvenhet. Förvirring. Konstaterar att jag levde ett väldigt bra liv i Härnösand och att jag är glad över tiden där, i den fina kuststaden.

Lucia, tjugo nätter före jul

2011-12-04T18:40:00.003+01:00

Idag har jag varit och beskådat ett luciatåg. En kör som sjöng så väldigt vackert tillsammans med barn. En liten stund in i tillställningen tyckte barnen att det var roligare att tända och släcka sina tärnljus, en kille fann det underhållande att pilla sönder sin stjärngossestjärna, någon fingrade på sitt glitter och en annan klättrade på kyrkans pelare. Mellan raderna i Lusselelle knöt några upp sina röda band och andra vinkade på sina föräldrar i publiken. Samtidigt stod en vacker lucia och log sitt allra bredaste leende och jag kände hur fint allting var. Basarna och tenorerna "oooade" till sopranerna och altarnas Jul, jul strålande jul och alla hundratals människor i bänkraderna kände nog att julen är på intåg. Ett luciatåg som sjunger i en kyrka där akustiken är som bäst kan inte bli annat än lyckat.

Välkommen hem till moi

2011-12-04T10:56:00.003+01:00

Jag och mamma har möblerat om i mitt rum. Nu är det lite mer på mitt sätt. Den djupa fönsterbrädan i ett av mina gigantiska fönster blev en bokhylla.

2011-12-03T17:54:00.003+01:00

I Schweiz kommer tomten tydligen inte med renar, utan åsna....... Kommer han inte från Nordpolen då heller, eller?

Could you stay another day?

2011-12-03T17:45:00.005+01:00

Jag njuter av varje minut jag får med mamma. Dagen började dock utan henne, jag var barnvakt till en liten krabat. Under tiden gjorde mamma sådant som gör mig väldans glad: lagade lite kläder och sorterade lite saker. Sedan gick vi ner på stan och käkade lunch, drack schweizisk glögg och shoppade. Vi besökte Freitag-butiken, en affär som håller hus i containrar (tror jag har bloggat om det innan) och säljer väskor som är gjorda av lastbilspresenningar. Det är verkligen en kult-grej här i Schweiz - alla har något från Freitag. Nu även jag, ett iPhonefodral.

Efter lite pepparkakor här hemma tog vi tåget upp på Uetliberg och nu sitter vi helt slutköra hemma hos mig. En riktigt bra lördag!

Mor och dotter on the top of Zürich

Mamma betyder osjälvisk övertygelse, gränslöst offer och kärlek som övergår allt förstånd.

2011-12-02T17:36:00.004+01:00

Världens bästa mamma är i stan! Igår var vi på IKEA, mamma höll föredrag och vi shoppade lite. Dagen har bjudit på barnsång och ännu mera shopping, både längs Bahnhofstrasse och på julmarknad.

Alla svenskar vi har träffat här på jobbet har påtalat hur lika vi är. En dam trodde till och med att vi var systrar - mamma tog det som en komplimang, inte jag. Det skiljer ju trots allt 31 år på oss...

Det är något visst att ha en mor-dotterrelation. Känns bra på något fysiskt sätt att ha mamma här. Jag älskar dig!

En riktigt gammal bild på oss

Världsaidsdagen

2011-12-01T08:38:00.003+01:00

Det är så svårt för mig att förstå omfattningen av AIDS. Föreställningen om alla som drabbats känns ogreppbar. Idag, den första december, är det FNs världsaidsdag. En dag då vi kan försöka tänka på alla föräldrar som hållit sina barn i armarna, medan AIDSen har ätit upp deras skatt. Vi får ägna en tanke åt alla de barn som är föräldralösa, som trots sina unga år måste ta hand om sig själva och kanske en hel syskonskara för att deras föräldrar dog i AIDS. Deras trygga fäste försvann i livet. Idag kan vi be för alla som på något sätt runt om i världen jobbar för att bekämpa AIDS.

Antalet människor som lider av AIDS är för stort för mig att förstå. Och fler blir det. Det finns inget bot. Låt oss därför åtminstone tänka lite på alla som på något sätt drabbats av denna avskyvärda sjukdom.

Om jag var Petter

2011-11-30T22:41:00.003+01:00

Om jag skulle ha ett soundtrack till mitt liv just nu så skulle Petter få stå för det. Just nu slänger jag bara inte upp en hand, utan båda.

Pengar rullar in som det ska, det går bra nu.

Hennesy moet i mitt glas, det går bra nu.

Rysk kaviar på mitt fat, det går bra nu.

Det går bra nu, kompis det går bra nu.

Jag sa pengar rullar in som det ska, det går bra nu.

Grabbarna är med när jag drar, för det går bra nu.

Släng upp en hand om du känner det går bra nu,

det går bra nu, kompis det går bra nu.

Fast det är klart. Jag byter ju såklart ut den ryska kaviaren mot Kalles.

De där schweizarna

2011-11-30T22:36:00.002+01:00

"Atjo prosit" på schweiziskt vis (gesundheit=prosit...det syntes ju inte så bra)

Tisdag

2011-11-29T23:11:00.002+01:00

Efter personalmötet drog jag iväg ut på landsbygden för att barnvakta. Jag och grabben bakade två sorters kakor, spelade ett väldans roligt legospel, gjorde lite läxor och var på pianolektion. Efteråt bar det raka vägen till Zug för samtalskväll. Vi åt supergod mat, drack gott vin och hemgjord glögg och samtalade om stora och små ämnen.

Det är efter en sådan samtalskväll som huvudet kliar av alla nya funderingar och jag kan konstatera att jag inte känner mig själv riktigt helt än.

Det är advent, deeet ääar adveeeent

2011-11-27T22:15:00.002+01:00

Läser på alla möjliga sidor om stormen som härjar i södra Sverige. Jobbigt läge må jag säga. Tänker på er alla där hemma! På pappsen som måste jobba och stå i, på kompisar utan ström, på er som måste bygga skyddsvallar för stigande vattennivåer, på alla brandmän som måste ut och jobba, på er som sitter på Pågatåget och sjunger och äter pepparkakor och på alla er andra som måste hålla i hatten. Ni strömlösa kan ju alltid tjuvtända alla fyra ljusen i adventsstaken, så att ni ser någonting.

Själv konstaterar jag att jag har firat tre adventsgudstjänster och än är det bara första advent. Och inte har jag hört någon förstaadventspredikan heller, utan bara andra och tredje. Magen är full av lussekatter och mjuka pepparkakor.

Så till alla er i stormen och allt annat folk - glad första advent!

Svennebanan

2011-11-26T21:33:00.003+01:00

Idag har jag varit så svensk så att man nästan kunde förväxla mig med svenska flaggan. Jag har ätit leverpastej, hjortronsylt, kexchoklad, hällt i mig julmust, ärtsoppa, knäckebröd med saltat smör och hyvlad ost, pepparkakor, lussekatt, druckit glögg. Ja, det var väl det. Min mage är fylld till bredden och snart exploderar den nog av alla svenska delikatesser.

Vad klassar jag som att vara svensk? Att äta saltat smör. Eller? Hur mäter man egentligen svenskheten? Hur definierar man en svensk? Bra fråga att klura på nu när jag snart ska sova... Om jag kommer på något vettigt svar lovar jag att återkomma. Hörs!

Morgonstund har guld i mund

2011-11-25T17:35:00.003+01:00

Jag har fått en (taskig?) vana att sova länge här nere i Schweiz. Känner att jag borde gå upp lite tidigare, mest bara för att bete mig som folk. Idag gjorde jag slag i saken och gick upp strax efter halv sju för att träna. 40 minuter intensiv konditionsträning och svetten rann överallt på min kropp. Det bästa av allt, det var så galet värt!

Kan ju säga som såhär: jag längtar tills det inte är grått och dimmigt länge, gråheten fungerar lite grann som en motivationsdödare. Tänk när solen lyser igen och det är varmt och skönt och jag kan pumpa mina muskler på gymmets takterass istället.....

Bilden är tagen från http://www.holmesplace.at/en-ch/clubs/fitness.Zurich.php#../../layout/images/slideshow/ZUR/00.jpg

Hårbestyr

2011-11-23T14:07:00.003+01:00

Gick in till frisören. En man i kavaj som stod i receptionen tog min jacka och hängde upp den. Jag fick mineralvatten serverat på silverbricka och visades till min stol. Är det något schweiziska företagare har förstått så är det att de är beroende av konsumenterna och behandlar oss därefter.

Pratade lite med tjejen som skulle klippa mig och så satte hon igång. Allt verkade lugnt tills vi kom till stylingen. Oj! Oj! Oj! Jag fick rullar i hela håret och kände mig som mormor. Skillnaden är att mormor klär i rullat hår.

När rullarna togs ur så ringde 80-talets Christer Björkman och ville ha tillbaka Melodifestivalens frisyr. Det var visst inte färdigt där. Sedan skulle håret sättas upp. Bakifrån såg det väl ok ut, men framifrån såg jag ut som Bill och Bull möter kråkbo. Såg inte klokt ut. Jag småsprang hem och förbannade mig själv över att inte ha tagit med en mössa.

Väl hemma drog jag ut alla hårspännen, slet lite i håret och vips!, så såg håret överkomligt ut igen. Men jag har svettats idag, big times.

80-talets stora Melodifestivalstjärna?

Det såg värre ut i verkligheten. Här syns ju bara en lock som prydde mitt huvud.....

Kvalitetstid med mig själv

2011-11-22T16:29:00.004+01:00

Idag har jag varit ledig nästan hela dagen och vilken dag jag har haft. Nere i stan gjorde november sig välkänd och mössan kändes som en självklarhet. Jag bestämde mig för att gå upp på Üetliberg, tog spårvagnen till ändhållplatsen, satte musik i öronen och började gå uppför den brantaste vägen. Har man en vilja av stål ska den användas och jag var alldeles svettig när jag nådde toppen.

Jag kom upp ovanför dimman och kunde ligga och sola uppe på berget. Jag kan inte beskriva hur mycket jag älskar att kunna komma ut i naturen lätt som en plätt trots att jag bor i en storstad. Idag har jag bara fokuserat på mig själv och fått umgås med mig, ensam. Precis vad jag behövde!

Om jag tittade nedåt så var det dimma (med uppstickande alptoppar...).....

....tittade jag uppåt så var det nästan klarblå himmel

Så schweiziskt det kan bli: SIGG-flaska och Toblerone

Vem trodde att jag i november skulle ligga i Fjälrävenbrallor och sola magen?

Jag kan själv!

2011-11-20T20:47:00.003+01:00

"Ger de dig alla tunga bord?", "nämen, orkar du verkligen det där?" och "klarar du det där själv?!" är kommentarer som jag kan bli lite tjurig av. Ja, tänk för att jag - en lång smal blondin - faktiskt har muskler. Det var bara det jag ville ha sagt. Klappa mig inte på huvudet för att jag inte ser ut att vara stark. Sluta ha förutfattade meningar om att tjejer inte kan vara starka och bära tunga saker. Nog för att killar generellt sett är starkare än tjejer, men dra inte alla över en kam. Och jag ser knappast så tunn ut att det inte finns muskler. TJEJER KAN OCKSÅ! Punkt slut.

Våtuädö

2011-11-19T22:00:00.003+01:00

Jobbade in på nattimmarna igår och idag startade arbetsdagen 07.30. Det har varit julbasar i Zürich - vilken grej! En stor marknad med en massa svenska saker till försäljning, servering och lotterier. Jag har varit fotograf och mitt i alltihop, haft koll fast det har varit kaos i hjärnan emellanåt. Men gissa vad? Jo, det är då jag trivs som bäst.

Jag ska inte ens försöka beskriva hur min dag har varit. Intensiv, stressig, rolig och underbar får räcka. Jag kom hem med ett par raggsockar, en renkorv och salta sillar, bra kap. Dessutom såldes alla mina kanelbullar och lussekatter som jag har bakat (om det intresserar dig hur många alla är, så kommer det snart att avslöjas här på bloggen. Jag håller koll på räkningen.....).Kvällen avslutades ett par trappor upp med pommes, glass och te. Perfekt avslutning och sen ett par timmar tillbaka har jag varit helt slutkörd. Hjärnmos.

Betyg avgörs av personliga bedömningar

2011-11-18T10:03:00.003+01:00

För ett par dagar sedan läste jag på SvD om den stora granskningen av nationella prov som Skolinspektionen gör just nu. Det har visat sig att vissa prov där lärare har tilldelat MVG har Skolinspektionen betygsatt med IG.

Imorse läste jag en debattartikel i SvD, som handlar om betygsfrågan. Läs den här. Jag håller med Bergsten och Jahnson om att betygskriterierna och -målen måste bli tydligare och lämna mindre tolkningsutrymme till lärarna. Olika lärare ger olika betyg på samma arbeten, det är ju ett tydligt tecken på att betygskriterierna och -målen lämnar för mycket till lärarens personliga bedömning. Vidare skriver Bergsten och Jahnson att betygen avgör din framtid, om du kommer in på den utbildning du vill. Jag håller helt och hållet med. Att två elever har studerat vid samma gymnasieprogram, men inte har blivit likadant bedömda kan få konsekvenser för resten av livet.

Jahnson och Bergsten skriver att de önskar fler centralprov. Då ställer jag mig frågan: varför ska vi behöva centralprov i samtliga ämnen? Jag är övertygad om att centralprov inte är lösningen på orättvisa betyg. Har vi entydiga betygskriterier och -mål som inte lämnar utrymme för personliga åsikter hos lärarna, så ska centralprov inte behövas. Framförallt ska inte centralproven avgöra elevers betyg. En elev som har starka VG eller MVG på samtliga uppgifter och prov i en kurs och presterar dåligt på ett centralprov ska inte behöva få ett sämre betyg på grund av detta enda prov. Förutsatt att de tidigare betygen är rättvist satta. Alla kan ha en dålig dag, inte sant?

Något som däremot måste bort från skolvärldens betygsättande är alla personliga åsikter hos lärare. Att lärare favoriserar elever och därför ger högre betyg är något som händer i skolor idag. Då handlar det inte längre om otydliga kriterier och mål, utan om den mänskliga faktorn. Återigen, två elever som går i samma klass, den ena är favoriserad och får därför högre betyg än den andra, får olika framtidsutsikter på grund av sina betyg. Därför tycker jag att man redan i högstadiet ska införa anonyma prov, där varje elev identifieras genom en kod. Det innebär mer administrativt arbete för skolorna, men för eleverna kan det innebära en helt ny framtid.

Att få rättvisa betyg är inte något man gör i en handvändning. Förhoppningsvis finns det dock metoder som skolväsendet kan använda sig av för att sålla bort lärarnas personliga bedömningar så att alla elever ges samma möjligheter till sin drömframtid, även om det är på handelshögskolan i Stockholm eller i Borås.

Baka baka liten kaka

2011-11-17T21:30:00.004+01:00

Har förgyllt dagen med bakning. Jag har ju bakat ett bra tag nu, så nu gör jag fyra kakor samtidigt och har hitintills inte lyckats blanda ihop ingredienserna. Värt att tilläggas: jag gör samtliga kakor utan recept. Bagare?

På eftermiddagen var det high life i köket, jag bakade och Mr Präst kokade ärtsoppa. Är vi inte fina i likadana förkläden?

Mitt väldigt charmiga ansiktsuttryck beror på att min tankegång löd "aaaaaaaj! Jag bränner mig på plååååååten!!!!". Dubbelhakan beror antigen på kass kameravinkel eller på all den deg som jag har förtärt de senaste månaderna.

.....all denna julmust

2011-11-16T17:24:00.003+01:00

Å andra sidan (relaterat till förra inlägget) är ju svenskar galna - i julmust. Det blev ramaskri här när det visade sig att IKEA inte kommer sälja någon julmust. Vilken tur att Svenska kyrkan finns då! Imorse bar jag in 480 flaskor julmust. Det finns lika många till.

Alla dessa kastanjer

2011-11-16T17:20:00.002+01:00

Överallt på längs stadens gator och i dess parker återfinns gubben som säljer rostade kastanjer. Kastanjestånden står verkligen uppradade här. Nog för att jag har förstått att schweizare måste vara galna i kastanjer........

.......men inte besatta.

När valmöjligheterna blir många

2011-11-15T21:37:00.003+01:00

Jag har fått en ny TV - tack och bock! Slog alldeles nyss på den för första gången och förundras över detta mångspråkiga land. På tre olika kanaler går samma fotbollsmatch - Schweiz mot Luxemburg. En är kommenterad på tyska, en på italienska och en på franska.

Små fiskar i min mage

2011-11-14T20:42:00.003+01:00

41 bitar sushi. Ligger nu i min mage. Jag upprepar: 41 bitar sushi. Om stans bästa (förresten, stället kvalar in på min topp-tre-sushiställen) sushiställe har "ät så mycket du vill" så kan man ju inte ge upp hur lätt som helst. De fyra sista bitarna fick jag verkligen anstränga mig att få i mig.

Men efter en dag med dubbla träningspass och föda i form av rejäl frukost och två knäckemackor så är magen inte helt ovillig att äta mycket. Men när jag satte foten innanför dörren och knäppte upp byxknappen var det som om en kör dök upp och bröt ut i ett "aaaaahh!". Jag. Spricker. Snart. Men gott var det!

En käck liten lista där man fick fylla i vad man ville ha

Lagen om alltings djävlighet träder i kraft

2011-11-14T20:36:00.002+01:00

Innan dagens första träningspass sprang jag in på The Body Shop för att köpa läppbalsam. Det som jag brukar ha var slut, men butiksbiträdet tipsade mig om ett annat väldigt bra. Jag frågade fyra gånger - på både tyska och engelska - om det innehöll sheasmör, svaret var nej samtliga fyra gånger. Så jag köpte det. Tji fick jag när jag läste innehållsförteckningen - sheasmör. Det dör du väl inte av, kanske du tänker. Men jo, det är just den risken som finns.

Så efter Body Pumpen gick jag tillbaka för att byta det till ett annat. Samma procedur - jag frågade, denna gång fem gånger, om det var helt fritt från shea "för jag är väldigt allergisk" - svaret var jakande på både tyska och engelska. Så jag köpte det.

Tänkte att det var lika bra att läsa innehållsförteckningen på även detta - SHEASMÖR. Var båda butiksbiträdena helt oinförstådda med vad de sålde???? Så jag gick in på ett annat The Body Shop för att byta läppbalsam nummer två. Där hade de det jag brukar ha, och ytterligare ett. Köpte båda. Inser när jag läser igenom innehållsdeklarationen att det som jag inte brukar ha innehåller - gissa vad?? - sheasmör. Är inte detta lagen om alltings djävlighet så säg.

Dagens utomlandssvenskproblem

2011-11-14T10:39:00.002+01:00

Ända fram till nu har jag kunnat titta på Så mycket bättre i TV4-play. Nu tänkte jag kolla på artisternas tolkning av Timbaktu, men plötsligt har TV4 bestämt att man bara kan se det programmet i Sverige. Kiss-kasst-värdelöst säger jag. Antar att jag får ta seden dit jag kommer...

Whatever happens tomorrow we had today

2011-11-13T23:44:00.002+01:00

Spenderade söndagskvällen i biosalongen. Såg One day. Boken är väldans mycket bättre, men filmen får helt klart godkänt. Tårar. Och skratt. Djup. Bra skit.

En höstdag

2011-11-13T14:16:00.004+01:00

Något som inte är stängt på söndagar är caféer. Så jag, Bella och Emma satte oss på ett pittoreskt café med mysfaktor 100 och åt soppa. Hela huset var julpyntat in i minsta vrå.

Emma kommer på att det kunde varit smart att fota soppan INNAN man rör om i den. Men då var skadan redan sked(d)...

En dag med början och slut på Starbucks Central

2011-11-12T19:33:00.001+01:00

Innan jag satte igång med lussebaket imorse handlade jag tacosingredienser och slank in på Starbucks för att köpa en latte. När degen jäste drack jag min latte, åt chokladyoghurt och fruktsallad och läste SvD. Dagens lugna stund.

Sedan dess har det gått i ett. Jag har lekt och diskuterat med konfirmander, gjort tacos och när arbetsdagen var slut var jag än mer slut. Bella och Emma satt på Starbucks så jag knallade dit, snicksnackade och drack varm choklad.

Om jag inte har lyckats förmedla budskapet tidigare gör jag ännu ett försök: jag älskar mitt jobb och kunde inte bo i en bättre stad än Zürich just nu. Underbara vänner och fin höst. Älska livet!

Godmorgon världen

2011-11-12T07:41:00.001+01:00

Igår bakade jag två plåtar kanelbullar, två plåtar lussekatter och en mjuk pepparkaka. Jag säger välkommen till en ny dag genom att baka några fler lussekatter. Vem kan baka för mycket?

Jag till och med pysslar och har mig.

En gårdag som alla andra?

2011-11-12T07:32:00.004+01:00

Igår vid 10.50 slog det mig att klockan snart skulle slå 11.11. Den 11.11.11. Jag, som till och med har missat tolvslaget på nyårsafton, blev helt exalterad. Tänkte att något måste vi göra elva minuter över elva, för det fenomenet inträffar ju trots allt bara en gång per århundrade. Vad gjorde vi då? Jo, vi tog en hoppbild. Väldigt orginellt...

Bilden som symboliserar vårt 11.11 11.11.11

Jag tror att jorden går under

2011-11-10T22:26:00.002+01:00

Mitt Spotify premiumkonto gick ut precis nu. TOTALT VÄRDELÖST! För Spotify fungerar inte i Schweiz, om man inte har premium. Känns som att en liten del av mig dog nu. Katastrof.

Nu får jag sitta här och tralla för mig själv istället. Eller lyssna på några av de några tusen låtarna jag har i iTunes. Fungerar ju faktiskt det också.

Två köttfärspajer

2011-11-10T21:55:00.002+01:00

Insåg två timmar innan servering att pajen som E hade gjort inte skulle räcka. Så jag sprang och handlade och ställde mig i köket och satte igång med att hacka lök. Mitt i hackandet slår det mig att jag håller på att göra en köttfärspaj, något jag aldrig gjort tidigare och utan recept. En timme till maten ska stå på bordet.

Jag freestylade och det blev succé. Det är verkligen roligt att laga mat, speciellt utan recept.

We can't deny what we belive in

2011-11-09T16:22:00.004+01:00

Det finns inte många ord nog för att kunna förklara hur fantastiskt jag tycker det är att vara igång med träningen igen. Jag har dragit igång min träningsdagbok igen, satt upp nya mål och livet ler mot mig. Var nyss på gymmet och körde kondition och rygg, käkade en fruktsallad och har snart fått i mig 2 liter vatten. Jag ska återigen köra stenhårt på mina 20 deciliter om dagen.

Nu ska jag öva lite piano innan jag åker till Basel för att prata lite med gubben bland molen. So long!

Grå tisdag

2011-11-08T18:56:00.002+01:00

Efter att ha bakat två plåtar lussekatter och två plåtar kanelbullar barnvaktade jag. Traskade på längs floden och upp för branta backar med barnvagen. En riktigt skön långpromenad med bra musik i öronen. Bland annat den här.

Idag är en av de få dagar som är gråa. Solen dominerar höstan annars.

Ett litet agerande

2011-11-08T18:47:00.003+01:00

Amnesty har en klockren kampanj just nu. Nu i min iPhone.

Dagens ledord: kör så att det ryker!

2011-11-07T23:46:00.002+01:00

Började arbetsdagen halv tio. Nu, fjorton timmar senare sitter jag som ett miffo och stupar i sängen vilken sekund som helst. Jobb nonstop, förutom en liten paus när jag och Bella sprang in på ett märkesoutlet och shoppade loss. Har bott i min nya Aéropostale-hoddie hela kvällen. Och fler plagg finns att förälska mig i.

Arbetsdagen har innehållit inköp av cirka hundra leksaker, köttbullar och mjukglass på IKEA (jag fattar fortfarande inte hur schweizarna kan äta sina köttbullar, gräddsås och lingonsylt med pommes?!), lussebullsbakning, packning av 1550 kuvert, luciasånger och en hel massa annat som jag är för trött för att skriva om.

Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz!

Onödig toalettpappersinfo

2011-11-06T13:46:00.003+01:00

Jag delar ju toalett här i en korridor. Jag och kalsongmannen. Hyresvärden städar här en gång i veckan, och i städningen ingår nytt toalettpapper. Men vi gör slut på mer än en rulle i veckan. Det blir först till kvarn som får bjussa på en rulle papper. Jag har mjukt, fint, vitt papper. Det har inte min granne - han gör budgetvarianten. Jag föredrar när mitt toapapper sitter i hållaren, det är lite utav en nitlott att jag inte alltid hinner först med ny rulle.

Intressant blogg, handlar det inte om pappersnäsdukar så är det toalettpapper. IQ-befriande.

Spottat på stan

2011-11-05T23:18:00.002+01:00

En spårvagn med 'destination' "ride and dance", mittenvagnen är en bar. Vilken partypärla.

Och en brud som går hem på sock efter en kväll på stan. Första bilden är dessutom denna flicka fotograf till.

Min lördagskväll

2011-11-05T21:14:00.002+01:00

Sitter i en mysig soffa, dricker mutterschaftstee (fritt översatt till moderskapste, som jag för övrigt har druckit varenda gång jag barnpassat. Men jag menar - vem kan motstå lakritste?!), passar sovande barn och konstaterar att jag lever ett hejdundrandes bra liv.

Mina biceps känns så där härligt utmattade, och det är ju ren logik med tanke på att de fick första träningspasset på fem månader idag.

Nu återvänder jag till k-världen i Snabba Cash.

Magen ska bränna och benen ska skaka

2011-11-05T15:14:00.002+01:00

Efter en sleep over och frukost bestående av både chokladpannkakor och scones drog jag och Bella ut på stan. Upptäckte lite nya delar av Zürich.

Nu väntar jag på att dörrklockan ska ringa och Maja ska stå där och vi ska premiärträna på gymmet där månadskortet är lika dyrt som ett halvt halvårskort i Göteborg. Tokigt. Men det ska bli så galet skönt att börja träna igen efter det som varit mitt längsta träningsuppehåll sen jag började spela handboll i lekis. Let's do this!

Spinning round and round always take a big bite

2011-11-04T17:38:00.003+01:00

Inledde dagen med att sjunga och leka med fyrtio barn och nästan lika många vuxna. Efter det begav jag mig ut på stan med prästen och vi köpte både en frys och en projektor. Eftermiddagens sista timmar spenderades i lekplatsen och nu sitter jag och sipprar på blaskigt billigt rödvin från snabbköpet och gör mig redo för en kväll på stan med Zürichs svenska elit.

När vinterisen ligger klar kom ihåg mig då här finns du kvar

2011-11-03T21:40:00.003+01:00

Det femte leendet, fast det första. Jag ler ännu en gång, men för den dementa kvinnan är det mitt första leende. För tredje gången ikväll presenterar jag mig för henne och hon ler.

När jag hälsade på farfar i vintras berättade jag fem gånger på en timme att jag pluggade till fartygsbefäl. Varje gång fick jag ett "ja, precis" tillbaka, som följdes av "trivs du med det?". Jag log, och berättade att det var riktigt roligt. Alla fem gånger log jag och berättade samma sak med ny entusiasm. Farfar tappade närminnet i vintras, men kommer än idag ihåg allt han har upplevt i sitt liv. När han för tredje gången upprepade att han matade korparna som satt på fönsterbrädan slutade jag prata om livet här och nu och bad honom istället berätta om när han bodde i New York. Och Sydafrika.

Tålamodet prövas verkligen när man möter en människa som är dement. Leende efter leende och man går som på repris. Jag aktar mig för att låta monoton sjuttioelfte gången jag drar samma historia. Strävar efter att försöka få det att vara som första gången. Hoppas att det uppskattas av den jag pratar med. För vem vill få ett svar som inleds med en nu-är-det-nionde-gången-jag-drar-samma-historia-suck?

Innan jag och pappa åkte från farfar lämnade jag en lapp till honom. Hej farfar! Hoppas att du mår bra idag. Jag trivs jättebra med mina fartygsbefälsstudier i Göteborg. Hoppas vi ses snart igen! Stor kram Sofia. En månad senare ringde han och frågade när jag skulle ta min fartygsbefälsexamen.

Torsdagstraditioner

2011-11-03T12:46:00.003+01:00

Precis som jag och Sarah hade våra söndagsfrukostar i Götet, har jag nu en ny frukostvana. Är det inte nybakade scones i en park någonstans så är det chokladpannkakor med en massa frukt.

Som vanligt på torsdagar kom Maja och Bella hit och vi gräddade våra pannkakor. Melon, banan och hallonsylt. Kaffe svart som natten och torsdagen startar på topp.

Vi sitter och äter i flera timmar lyssnar på musik och pratar bort tiden. Fantastiskt sätt att välkomna torsdagen på.